Jag vill kunna föra en diskussion med politiker om hur vårt samhälle ska se ut i framtiden. Jag trodde att politiker var till för oss medborgare, att föra vår talan och se till vårt bästa. Men det kanske bara gäller så länge man väljer att bo i tätorter.
För som boende i landsbygd är det en reell verklighet att jag måste kämpa för mitt val att leva här. Det krävs ett aktivt val och en medvetenhet om de eftergifter och utgifter som krävs - dyra bensinräkningar (SL tycker inte att det är värt att utöka antalet bussavgångar), försämrad samhällsservice (snart ingen...), läsa morgontidningen på kvällen, högt taxeringsvärde (nära skärgård, många dyra sommarstugor som står öde 3/4-delar av året).
Jamen varför bor du där då? kanske du undrar.
Jo, därför att det är värt det. Lugnet, friheten, närheten till en fantastisk skärgård som (ännu...) inte är sönderexploaterad, en byskola där mina barn har en pratstund med en vuxen varje dag, där mina barn får uppleva att lärare och fritidspedagoger umgås med barnen och inte bara håller koll på dem. Mina barn är det viktigaste jag har och medan de är beroende av mig och de val jag gör så bosätter jag mig där jag vet att de får bästa möjliga förutsättningar. Alltså på en liten ort, med närhet till naturen och en skola mitt i byn. Andra må göra andra prioriteringar och ha andra åsikter men dessa är mina. Jag respekterar andras - respektera mina.
Alla behöver en levande landsbygd.
fredag 12 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar